Idag har jag och Wille varit på stan och handlat lite julklappar. Wille gillar inte direkt att vara inne i affärerna när han sitter fast i vagnen, men släpper man han lös så går ingenting säkert. Jag testade lite på apoteket tidigare, var där för att köpa näsdroppar till Wille. Han har blivit förkyld igen, typiskt. Han fick tag på en nappflaska och bet sönder förpackningen innan jag hann stoppa honom, så det var bara att betala snällt. Men vi behövde ändå en ny så det var väl tur att det var just en sån han lyckades förstöra :)

Det var 8 personer före oss i kön och ändå tog det nästan 1 timme att komma fram. Stackars Wille. Han blev galen där inne. Men när jag väntat i 20 minuter så tyckte jag att jag väntat för länge för att ge upp, då var det bara 3 personer kvar. Envisheten gjorde alltså att vi fick vänta i 40 minuter till. En kille stor i ena kassan från att vi kom tills efter vi gick. Hur kan det ta över 1 timme för en person att hämta ut medicin? Måste vara en stor beställning tänker jag. Och då börjar jag måla upp en bild över hur otroligt sjuk han är, men eftersom han inte såg så sjuk ut så kanske han hade en fru eller något som ligger hemma och mår dåligt. Då fick jag dåligt samvete som stod där och tyckte han tog för lång tid på sig. Hur sjukt är det? Brukar ni också måla upp hela liv på personer ni aldrig har träffat?