Hittade denna härliga bild från tiden på Sjukhuset i Uppsala. Det var från när vi var nere i lekterapin för att Wille skulle glömma av operationen lite och tänka på annat. Fast egentligen var det nog nästan mer för vår skull. Wille trivdes bra uppe på rummet och i den lilla lekhagen som fanns där. Men det var skönt att komma från sjukhusmiljön och känna att det var lite roligt i det hela.

Lekterapin var det sjukaste jag sett. Det var varenda leksak du kan tänka dig, varenda målarfärg, varenda pyssel, varenda instrument, varenda bok, varenda allt. Det var helt otroligt och jag blev själv som ett barn och ville bara stanna kvar och leka hela dagen. När Magnus sa "ska vi gå upp nu?" så skrek jag till "nääää bara lite tiiiill". Medan Wille var klar och kunde absolut tänka sig att gå upp och äta lite istället. Jag måste faktiskt säga att detta var verkligen en oas i det jobbiga och jag förstår att denna lekterapi verkligen gör det lättare för de barn att ligga inne på sjukhuset så länge som vissa gör. Bra jobbat Sjukhuset i Uppsala!!!