Åh typiskt säger jag bara, jag är sjuk! Igår vaknade jag med lite halsont och pyttesnuva och jag hoppades för allt i världen att det inte skulle utvecklas till något mer, ibland har man tur liksom som alla säger att jag har. Men inte alltid vill jag då påpeka, för idag vaknade jag med ännu mer ont i halsen, dundersnuva och skallebank. Jösses. Magnus är på jobbet och mina armar sticks och jag har inga krafter i fingrarna och Wille gråter och vill att jag ska bära honom. Hur ska detta gå? Det är vid sånna här dagar jag ångrar att vi inte bor närmre familj, för åh vad det skulle passa fint med en mormor eller farmor nu.