För att få lite arbetsro vilket inte är så lätt att få hemma med en 15-månader springandes omkring med sin sångbok och vill sjunga låtar hela dagen, så har jag åkt till universitetet. Det är stängt på lördagar men studenter kommer in med sina lås-kort. Det är helt öde och övergivet och jag sitter ensam i en stor korridor och det är kolsvart utanför. Jag kan inte annat än att bli lite mörkrädd faktiskt men samtidigt är det en häftig känsla. Ett helt universitet, hundratals salar och korridorer och hörsalar helt för mig själv. Det sitter säkert fler personer runt om men hittills har jag inte sett en enda. Det är helt knäpptyst, så tyst så att jag börjar störa mig på min egen andning. Men ändå slås jag av hur underbart det faktiskt är att studera. Det är något magiskt över det hela. Magiskt att öppna en ny bok med information som bara väntar att få tränga in i min hjärna och jag har kommit till en tid i mitt liv då jag verkar vara väldigt redo att ta in informationen. Det känns lätt och roligt att lära. Två veckor har gått på min utbildning och jag ser verkligen fram emot resten av tiden. Detta ska bli så kul! :)

Nu när jag sa detta så släktes det i korridoren. Det enda som lyser upp min korridor är lyset från skärmen. Nu blev det läskigare än innan och det kanske är dags för mig att packa ihop och åka hem. Undra om jag hittar till utgången. Shit.