Idag är jag så himla stolt över Wille. Dagisfröken sa att han under dagen försökt trösta barn som blivit ledsna. Klappat dom på huvudet och försökt lugna dom. Så sött. Men det som verkligen imponerade mig var att han somnade hemma hos Emelie, på en madrass på golvet i hennes sovrum, direkt utan gnäll. Det fanns inte ens en dörr till rummet utan vi satt precis utanför och gaggade och Wille låg ändå kvar där inne och var nöjd.

Han låg och lekte med sin napp ett tag och dagdrömde lite, sen efter 15 minuter så somnade han. Sedan sov han fram till 00 då åkte vi hem. När vi kom hem lade jag honom direkt i hans säng och han somnade på stört igen. Jag är SÅ glad att detta funkar! Nu är vi inte bundna till att vara hemma från kl 18 varje kväll som vi har varit i över ett år. Nu känns det hela så mycket lättare. Inte direkt så det varit svårt innan, men det känns ändå friare på något vis. Vad vuxen han börjar bli vår grabb. Så fruktansvärt skönt samtidigt som det är väldigt väldigt läskigt och lite sorgligt.