Så för exakt ett år sedan vaknade jag kl 11 på morgonen. Magnus kom in och lade sig bredvid mig i sängen och vi låg och pratade lite. Sen kände jag hur det vred sig i magen och smärtan höll i sig ett tag. "Det där kändes nästan som en värk" sa jag till Magnus. Jag hade ju aldrig känt en värk så jag hade ingen aning om hur det skulle kännas, men om jag skulle gissa så var det så jag trodde det skulle kännas. Tio minuter senare kom en till och sen en till. Hela dagen gick jag med värkar, ni som läste bloggen kunde följa hur min värkkurva såg ut. Nu vill jag inte att ni ska bli förvirrade och tro att detta på något sätt är ett inlägg i att Wille fyller år idag, för nejnej, han fyller inte år förrän på Fredag. Men det var idag, för ett år sedan som värkarna började. Det jag ville ta upp var om detta fantastiska träd.


Igår när jag var ute och gick med Wille och vagnen så gick jag förbi det där trädet, samma träd som på bilden ovanför. Den bilden jag tog bara några dagar innan förlossningen. Då kände jag det igen, som en molande värk i underlivet, och hela dagen igår hade jag kvar den. Det kändes nästan som jag skulle gå igenom allt igen. Det var som att kroppen mindes någonting jag själv nästasn glömt. Detta röda träd, fick plötsligt en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Detta träd fick mig att minnas min förlossning och den märkliga känslan av att lämna ett liv bakom sig och träda in i ett nytt liv, med ett nytt liv i famnen.